Tack vara sonen fick vi träffa våra fina vänner som också är sonens faster och farbror. Eftersom han är hemma i stan på besök ville han passa på att träffa dem eftersom han var allt för sjuk när han var här senast. Han har faktiskt inte träffat sin yngste lilla pojkkusin förrän i dag.
Det visade sig passa som hand i handske eftersom deras plan var ett besök på Tom tit som ju ligger tvärs över gatan här hos oss.
Det blev fika och bus med både liten och stor gullunge. Jag kan inte låta bli att slås av hur jag trivs i sällskapet med den här familjen. Tiden bara rusar i väg när vi ses. Att vi, både jag och min käraste, får lite bebis och småbarnstid är också jätteroligt. Jag är rädd att vi kommer att bli riktigt jobbiga skämmabort-mor/farföräldrar...
Tänk att man aldrig slutar att fascineras av små barn och deras utveckling. Eller så är det helt enkelt så att man ser saker på ett helt annat sätt när man själv inte är i barnålder längre. Man växer ju liksom med sina egna barn och hinner kanske inte riktigt med att njuta och verkligen se vilken häftig och snabb utveckling som sker. Plötsligt är dem 18-20 och flyttar ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar