Dålig höjd vetesur - kickbox

Alltså, jag förstår inte riktigt vad jag gör för fel! Mina bröd reser sig inte. Detta ljusa bröd jäste hur fint som helst i en, typ, jäskorg, men när jag fick upp det på plåten så rann det ut i ett stort platt bröd. Brödet blev visserligen jättegott, men det blir lite väl smala skivor när man skär av det.
Jag hoppas och tror att orsaken var att jag "tappade" ner degen på plåten. Allt föll liksom ihop då. Nästa gång tror jag att jag gör likadant men jag lägger degen i en brödform i stället för direkt på plåten.

Jag har haft ett samtal med min dotter om vad jag tycker om hennes nyfunna fritidssyssla - kickboxning! Om hon hade valt det som träningsform och låtit det stanna där hade jag itne sagt något alls men nu vill hon tävla!!!
För mig finns det inte att man kan/ska tävla i att slå eller sparka någon annan. I mina grundvalar så strider det mot allt jag står för.
Skön att ha berättat hur jag känner i alla fall. Tror att även hon tycker att det var skönt att det blev sagt. Nu vet hon och vi vet var vi har varandra! Naturligtvis är vi inte överens, men det gör inget för man måste inte alltid vara det i precis allt, man får tycka olika och ändå tycka om varandra.

Äntligen gott och fint surdegsbröd

Äntligen!!! Nu har jag lyckats! Men först när jag tog saken i egna händer och struntade i recept. Jag hade som sagt (i förra inlägget) en fin jäsning både på surdegen och fördegen. Det bidrog nog till att totalen blev bra.
Jag hade inte tid att vänta på att bröden skulle jäsa färdigt i inomhusvärmen så jag lät degen vänta på mig till jag kom hem ute på balkongen.
Maken var hemma lite tidigare än jag och lyfte in lådan ett par timmar innan utbakning. Hällde ut degen på lite mjölat bakbord och vek in mot mitten från båda sidorna, skarven i botten och skjuts in i ugnen. Så här fint blev det!

Mitt recept hittar du här: 

Fördeg:

100 gr rågsur (finns massor av ställen på nätet som beskriver hur man gör, eller så köper man en färdig)

300 gr vatten

180 gr

Rör i hop och låt stå över natten eller från morgon till kväll

Deg:

Fördegen från tidigare

4 dl vatten

100 gr Rågmjöl

200 gr Skrädmjöl

150 gr Dinkelmjöl

260 gr Vetemjöl special

10 gr salt (tillsätts först efter knådning i 8 minuter, fortsätt ytterligare ett par minuter)

Knåda i maskin i ca 10- 12 minuter, vält upp på bakbord och knåda lätt till en slät deg. Lägg över i en plastbunke och låt jäsa i 5-7 timmar i värme eller längre i kyl. Vänta till degen har rest sig rejält. 

Häll ut på mjölat bakbord och dela degen i två delar. Vik från en sida i taget in mot mitten till en avlång limpa. Vänd skarven nedåt på ett bakplåtspapper och grädda i rejält varm ugn gärna på baksten.

Jag värmer ugnen med stenarna i på maxvärme. Lägger in 3 isbitar på en plåt under (för att få en knaprigare skorpa) samtidigt som jag sänker värmen till 250 gr under 10 minuter, sedan sänker jag igen till ca 200 grader. En termometer talar om när brödet nått 98 grader och då brukar det vara färdigt.

Lägg upp på galler att svalna och svep eventuellt in i bakduk om du vill behålla fukten lite.

Surdegsbröd skållat och räddat

Även det här brödet höll på att gå åt skogen! Som tur var så tänkte jag till en smula, öste upp den kladdiga degen som förmodligen hade för lite "näring" och knådade in en hel del vetemjöl special. DÅ började degen att jäsa.
Efter gräddning mitt i natten (det är som att ta hand om ett spädbarn nästan) så är nu mitt bröd klart och gott blev det. Lite väl syrligt möjligen.

Nu står en ny deg på jäsning i köket. Den ska förhoppningsvis fungera lite bättre - bättre fart på både suren och fördegen innan jag satte degen. Den får jäsa här inne tills jag går till jobbet, då åker den ut på balkongen.

Så här ser det färdiga skållade rågbrödet ut (som inte blev så mycket råg utan mer vete).

Surdegsbröd inlägg 4

Jag är tveksam till om jag egentligen är inne på rätt spår nu när vi börjar äta en del bröd. Men det är ju så gott och man måste ju må bra både fysiskt och psykiskt. Att njuta av det man tycker är gott är en del av livets goda.
Nog tycker jag att det är ok, ingen annan än jag bestämmer ju vad jag ska äta!
En annan viktig aspekt är att tillåta mig att känna efter vad kroppen säger. Blir magen dålig, gasig och uppsvälld av surdegsbrödet kommer det att gå bort, så är det bara. Det viktigaste är att min kropp mår bra.

Det brödet som jag nu bakar innehåller bara ekologiska råvaror och inga tillsatser av något slag. Mjölet är malt på ett traditionellt vis på samma sätt som man förmodligen gjorde för många tusen år sedan när man tog till vara vipporna på olika gräs och malde, blandade med vatten och fick till en jäsning. Blandade med mer vatten och mjöl och sedan gräddade den geggiga blandningen till platta hårda bröd på en uppvärmd sten i glöden.

I princip är det så det går till när vi gör surdegsbröd än i dag. Den kommersiella brödindustrin blandar i olika konserveringsmedel och andra tillsatser för att skynda på och styra jäsningen. Det är där min gräns kommer att gå hädanefter.

Även om jag i bland kommer att göra avsteg från min grundtanke med kosten - lchf - så kommer min ledstjärna vara riktig mat. Riktig mat utan tillsatser! Om, jag säger om, jag ska använda sötning så får det blir antingen sötningsmedel typ sukrin (smakar inget gott) eller socker som är oraffinerat och då i mycket små mängder.

Nu är en ny omgång skållning gjord och fördegen bubblar faktiskt på om än med små bubblor!

Den här gången ska jag jäsa degen i värmen här hemma och inte ute på balkongen som sist. Jag kan ha lite övervakning och se vad som händer. Det kan nog vara bra så här i början.

Surdegsbakningen dag 3

Totalt misslyckat blev det! Förutom den goda smaken då förstås... det gör att jag redan är på det igen, och det samma bröd. Den enda skillnaden jag kanske gör är att jag avstår aprikoserna som ändå inte var med i det ursprungsliga receptet.
Ja, ja.. så här kompakt och degigt blev mitt så kallade bröd. men förutsättningar finns att det blir riktigt bra med alla tider på rätt plats.

Jag tror att jag vet var det gick snett - jag hade för bråttom och lät helt enkelt varken fördegen eller den slutliga degen jäsa tillräckligt länge. En ny fördeg är just satt och står uppe på en hylla i köket för att få rätt temperatur!

Skållning

Nu är skållningen fixad och fördegen som jag satte i morse såg först inte ut att vara vaken alls när jag kom hem efter jobbet, men när jag petade i den så såg jag minsann en hel del liv.

Nu väntar ett fredagsbad med maken och sedan ska jag sätta igång degen som jag hoppas ska jäsa fint till i morgon bitti så vi får färskt surdegsbröd till brunchen!

Surdeg - en start i alla fall

Jag har börjat experimentera med surdeg. Om man äter kost med låg eller mycket låg mängd kolhydrater har jag förstått att det finns de som väljer att äta bröd bakat på surdeg och då främst råg. Om det är något som jag saknar så är det brödet i kosten.
Det behöver inte bli ett frossande i bröd. Men att få äta en god skiva bröd med känt innehåll ibland, det är kärlek!

Sagt och gjort - nu puttrar min första surdeg i en burk på bänken. Nu ska den vila till i morgon utan att matas mer. I går matade jag den med mjöl och vatten och i dag har den fått skakas om lite bara.

I morgon blir det till att sätta fördeg för att sedan baka ut på lördag. Återkommer med mer info när jag vet hur det blev.

Har varit till Saltå kvarn och köpt mjöl så att jag vet att det blir på riktigt!

Övernaturligt eller tankar inte tänkta

Sitter och väntar på att min andra hälft ska komma hem. Han har kört långt i dag och jag väntar med att äta tills han kan göra mig sällskap.
Han borde snart vara hemma. Han ringde tidigare och berättade att han hade blivit uppringd av en vän som hade krockat med en älg. Chocken måste ha gjort att han ringde honom i stället för polisen, vilket min kära fick göra flera mil därifrån i fel riktning. Vännen blev inte skadad och lugnad  när polisen väl var hos honom min kära kunde köra vidare hemåt efter lite telefonterapi.

Tänk så fort det kan gå när något händer. Det är viktigt att tänka på varje dag, varje stund - vi har bara en utlånad tid och vi vet inte när den tiden är över. Ta vara på dagen och lev nu.

Allt oftare kommer min farmor till mig i mina tankar.... hon fyllde år, eller skulle ha fyllt år, ja hon föddes en av dagarna i veckan som gick. Jag insåg då när jag tänkte på henne att hon poppar upp allt oftare och finns liksom precis under ytan i mitt medvetna. Märkligt! jag kanske får anledning att återkomma till det i mina funderingar här en annan gång.
Egentligen tror jag inte på övernaturliga saker. Hur det nu är så har jag upplevt ett par händelser som är hemskt svåra att förklara på annat sätt än övernaturliga. Å andra sidan så vet vi ju att hjärnan kan klara så mycket mer än vad vi låter den göra. Kanske kan förklaringen finnas där?

Allhelgona - tid för eftertanke

Det är omöjligt att inte hamna i eftertanke under den här helgen - allhelgonahelgen. I går promenerade jag och maken genom kyrkogården och jag blir så häpen över hur lydigt vi människor beter oss. Alla ljus som är tända på nästan varenda grav...
Naturligtvis är det många av oss som tänder ljus och pysslar på våra gravar även vid andra tidpunkter på året. Det är inte det som jag ser som intressant. Intressant är dem som gör det till något enstaka. På samma sätt som vi firar våra mödrar på mors dag eller någons födelsedag på exakt rätt dag.
Varför väljer vi inte oftare att fira någon bara för att vi vill hylla eller visa vår uppskattning precis när som helst?
Jag har inte tänt några ljus på gravarna där mina nära och kära har sina "viloplatser", inte på många år. Jag har bilder på dem i mitt arbetsrum. Jag ser dem varje dag och skänker dessa människor ofta en tanke. På precis samma sätt försjunker jag i tankar kring de som är livet och som står mig mer eller mindre nära. Det finns så många personer i ens liv som påverkar vem man är.

I går kväll gjorde jag min egen minnesplats. I höstkylan tände jag ljus och funderade över hur mina far- och morföräldrar har påverkat mig i min utveckling från liten flicka till idag.

Tankarna vandrade vidare...
Det finns så många människor som har påverkat mig. På gott och ont. Det är erfarenheter som bildar en helhet och som har präglat och format just mig.
Ord som sorg, saknad, kärlek, omvårdnad, tröst, kränkning, nedlåtande, styrka, tålamod, push och misshandel i en onämnbar ordning är ord som kommer till mig som betydelsefulla händelser/beteenden av människor i min direkta närhet.
Det som slagit mig är att trots att jag fyller 50 år nästa gång så är det först nu som jag faktiskt är mitt rätta jag - den som jag i själva verket är. Nu först är jag stark och insiktsfull nog att att förstå mitt eget värde i den värld vi lever och det har jag min allra käraste att tacka för. Utan dig hade jag inte varit någonting!