I mitt fall är det verkligen värt att att riskera det lilla som är att riskera i form av biverkningar. Jag mår så mycket bättre.
Under påskhelgen har sonen varit hemma på besök. Inte för att vi såg honom så många timmar trots allt. Officiellt så bodde han här hemma hos oss. Det innebar att han kom hem en stund mitt på dagarna, duschade och gick till nästa ställe. I bland åt han något också. Två nätter tror jag att det blev i bäddsoffan.
I eftermiddag när jag skjutsade honom till tåget var han helt slut. Hela helgen har varit full med aktivitet för hans del.
Jag som mamma gläds med honom, att han hade möjligheten att träffa alla dem han vill och att det blev bra och roliga möten för honom.
Nu dröjer det tills vi ses nästa gång...
Hungrig unge |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar