Nu har jag svalt ner hormoner i några dagar med en förhoppning om att få må lite bättre. Eller egentligen mår jag bra, jag är bara så trött hela tiden och det är så förbaskat irriterande att det känns som om jag håller på att koka inombords gång på gång.
Värst är det på nätterna, och det är väl också därför som jag är trött. I genomsnitt vaknar jag ungefär fyra gånger per natt. Det hela funkar likadant varje gång. Jag vaknar och hinner precis tänka att jag för en gångs skull inte är kokhet, då kommer det... Hettan sprider sig från nackhåret ända ner i tårna. Sedan kommer svettningen som ett brev på posten. Håret klibbar och det känns som när jag just har kört ett hårt träningspass. Visserligen är det skönt att slippa vara anfådd, men jag är hellre svettig av träning än det här.
Jag kastar av mig täcket och breder ut hela kroppen för att så snart som möjligt kyla ner mig. Ibland hinner jag somna innan det har avtagit, då vaknar jag (också) av att jag fryser.
Sedan sover jag ofta gott en eller ett par timmar för att göra om samma procedur igen. Med tanke på att det är ungefär sex till sju timmar per natt som jag ligger i sängen så blir det lite knappt. Tur i oturen är att jag egentligen inte har några problem med själva sömnen.
Nu har jag bestämt mig för att prova en östrogen-behandling. Jag är normalt starkt emot att manipulera kroppen och är en lite orolig för biverkningar. Men oavsett detta så är jag beredd att ge det här ett försök, för så pass jobbigt är det att leva med värmen utan sol.
Tack till min underbara livskamrat som finns för mig även när jag inte är så glad och pigg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar