Påskvårvinter

Vi längtar ut i skogen! Vi ser så otroligt fram emot att få testa våra nya fina ryggsäckar. Därför, bara därför gav vi oss ut i skogen på långfredagen. Vi tog oss till samma glänta som i somras. Det känns riktigt mysigt att vara tillbaka, samtidigt lite faschinerande att samma plats kan vara sig så olik sig på grund av årstidens påverkan.

Käraste maken ute i en kylig skog. vi trodde att det skulle bli en solig och skön vårdag på Sörmlandsleden. Vi trodde också att snön skulle ha töat bort där precis som i stan. Men ack vad vi bedrog oss.

Det blev i alla fall mat serverat ute på vår berghäll från i somras. Nu var det inget kluckande från sjön, bara iskylig vind och ingen sol alls. Chilin blev tafatt i smaken, men fyllde i alla fall magen.

På Påskdagen for vi till Tofsö för att hälsa på hos Mor och Far och samtidigt träffa syskonen med familj. Dottern och sonen åkte i "egen" bil tillsammans med respektive pojk/flickvän. Det känns lite annorlunda och nästan lite lyxigt att inte behöva vara beroende av varandra på samma sätt som tidigare. Man kan däremot lätt se att man gärna behåller kontakten och att den blir annorlunda och i många fall starkare när man är vuxen i förhållande till sina föräldrar. Jag stormtrivs tillsammans med mina föräldrar i dag, och naturligtvis på ett sätt som man inte trodde fanns när man var tonåring.
Brorsdottern fick som hon ville och blev målad med ett stort SSK-S i ansiktet inför matchen den här påskdagen. Tack och lov var hon där och hejade fram laget till två poäng i alla fall.

Påskhelgen har bjudit på en massa olika saker. Allt från vanligt jobbande till pulsande i en halvmeter snö till att umgås med hela familjen, lite traditionsmässigt, på Tofsö. Det är härligt när det händer saker, även i sin enkelhet. Bilden ovan visar Mammas fina snödroppar invid husknuten. Det är ett riktigt vårtecken det!