Det brinner en eld. Det finns en låga. Vem skapar glöden som får lågan att vilja lyfta mot syret och vidga sig? Vem eller vad är det som vi hämtar vår kraft ifrån? Det är faschinerande hur vi människor plötsligt kopplar på något nedärvt när vi kommer ut i skogen och inte befinner oss i stadens puls. En av ungdomarna blev ganska stillsam, en annan energisk och fylld av vilja att vara en del i lagarbetet att samla ved och skapa eld. En annan har lite svårare att slita sig från vardagens behov av hävdelse. Alla är vi olika, men det finns en inomboende glöd hos alla. En glöd som kan få syre och börja leva som en sprakande eld.
En sak är säker, alla var mycket nöjda även den här gången efter en dag i skogen.
Under helgen som gick var vi ute i skogen! Äntligen kunde man gå fritt utan att behöva kliva i djup snö. Fåglarna sjöng och vatten porlade överallt. Men det blir en viss skillnad när man har med sig söner och en flickvän mot när vi är på tu man hand. Ljuden som hörs i skogen blir fler och högre. Nästa gång ska jag be alla att samla på ljud tror jag... kanske blir det tystare då?
Vi stötte också ihop med en padda (eller groda, jag vet inte skillnaden). Skönt är det att slippa lockas av att kyssa den stackarn. Det innebär ju att jag redan har haft lyckan att möta min prins.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar