Vi har alla hört talas om begreppet curlingförälder, eller hur? Nu har jag läst om ett nytt begrepp fast tvärt om så att säga; Flipperförälder! Om jag får välja är jag mycket hellre flipperförälder än curlingförälder. Att curla sina ungar är endast och bara att göra dem en så kallad björntjänst enligt min mening.
Att våga vara ärlig i sitt föräldraskap anser jag är en av de viktigaste egenskaperna som förälder. Att också våga stå upp för sitt eget jag och vuxenliv är en annan viktig sak. Om all tid, hela tiden, går till att bejaka allra minsta vink från barn blir man till slut helt utplånad som människa och individ. Man blir bara en vuxen serviceperson, betjänt, kock, städare, chaufför, bankomat... you name it!
Det finns också en risk att man gör allt som är obekvämt i barnets / den unga vuxnas liv i tron att man underlättar. Så katten man gör! Man underlättar aldrig så mycket som när man låter en person, ung eller gammal, ta ett eget initiativ och sedan stå för det och dess konsekvenser. Jag påstår att det är så varje människa växer. Att klara saker på egen hand och att våga möta den verklighet vi lever i är ett måste redan i unga år. Det leder till utveckling av det egna jaget genom ökad självkänsla. Känslan av självständighet ökar successivt. Vi tränar. Förälder och barn tränar inför det steget som gör barnet till en ny vuxen.
Därmed sagt att vi ska finnas för de våra. Det är självklart. När man som förälder vågar puffa barnen framför sig och därmed låta dem gå sin egen väg där innebär det också att det uppstår situationer och frågor. Där och då ska man finnas där. För stöd, rådgivning och tillrättavisning.
För mig är detta kärlek. Att våga släppa taget och samtidigt finnas i bakgrunden som ett skyddsnät när det behövs.
Lev ärligt och nu, våga älska och släppa taget, ge aldrig upp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar