Jag vet inte om fötterna någonsin kommer att vänja sig vid fotbäddarna. Det är som att gå omkring på ett gäng stenkulor som är lite utplattade. Bara skönt är det inte, men det verkar göra nytta. Minkära hälft påstår att min vänstra fotled redan har rätat upp sig och att det syns att jag har, om än ett litet, ett fotvalv nuförtiden. Så det gör väl gott kan man tänka.
Nu är allting packat inför kommande vecka! Om någon är intresserad ska jag försöka återge våra vandringsturer här på bloggen. Jag ser fram emot den här resan, semestern, så oerhört mycket. Inte bara för att vara ledig, utan för att få en vecka tillsammans med mitt hjärtas utvalda i vår sköna natur utan krav och måsten. Bara ett "barn" på hemmaplan, och han är vuxen nog att klara sig utan att jag ens ska behöva fundera. Så härligt livet kan vara till slut! Min bästa tid är nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar