Tom Tit besök med brorsonen

I dag tog jag med mig min brorson till Tom Tit. Vi hade en jättefin dag tillsammans. Han har längtat efter det varje dag hela sommaren. I alla fall varje dag som jag har träffat honom, vilket inte är så många, men ändå. Varje gång har han frågat NÄR ska vi gå, efter mitt löfte på försommaren.
I dag blev det så äntligen av. En dag som passade utmärkt eftersom jag var ensam hemma en helgdag som jag inte jobbar. Min kära andra hälft var i väg på en av alla övningar så jag hade min dag helt för mig själv. Med biljetten i handen gled brorsonen, 6 år, in genom entrén. Glad att den värsta kön redan hade lagt sig. Han såg kön som ringlade sig fram när han skulle gå in till mig för att hämta mig och hade trott att han skulle få stå länge och vänta innan vi skulle få komma in. Nu gick det på ett kick! Väl inne satte vi oss och gick igenom en del av katalogen som man får i entrén. Delvis för att han skulle få ett hum om vad som väntade. Sedan bar det av...
Han fick bestämma ordningen och takten. Vi testade en massa konstiga pyssel som var jättesvåra tyckte vi, bygga kors av 6 pinnar, bygga pilar eller T av fyra konstigt formade bitar, pyramider av tre bitar i olika form. Jag inser att jag är fullständigt usel på logiska lösningar. Hans tålamod var också för kort, vi gick vidare. Vattenlekar i alla möjliga former var kul. Vi stod mitt i en stark storm, vi var med om jordbävning. Han skrek i en hålighet som visade sig vara lätt som en plätt för honom, genom att nästan alla lampor tändes! Lite läskigt var det med saker som var mörka eller trånga. Mer spännande var det att lyssna på sin egen röst förvrängd eller ekandes i hög volym. TACK och lov vågade inte han åka det lilla uppskjutet, vilket jag med andra ord slapp krångla mig ur. Men vilken kille han var på klätterväggen! Helt rätt teknik och snabb som en vessla Duktig även på att komma ihåg ljuden som han behövde jaga i spelet samtidigt som han skulle klättra, det var ett nytt kul inslag som jag inte har sett där tidigare.
Sist men inte minst, fick han ÄNTLIGEN köpa sitt efterlängtade slaim! Det var till på köpet självlysande grönt. Vilken lycka! Efter fyra timmar var vi nöjda och jag jättehungrig, men inte han. Förmodligen åt han som en häst när han kom hem, efter att ha hunnit smälta allt en smula.
Nu ska jag leta efter något spännande att ta med mig min brorsdotter på. Någon smart tjejgrej kanske!
I kväll har jag försökt göra en variant av chokladpudding, får se hur det blev... är lite skeptisk.