Nytt år och en önskan om medmänsklighet

Tiden rusar mot ett nytt år! Ska man eller ska man inte avge några nyårslöften? Julen har satt sina spår på mig och behöver fasligt mycket få en sig en känga, mentalt, för att få ändan ur vagnen och börja motionera igen. Jag är fruktansvärt svag för att slöa och inte komma mig ut i rätt takt för att motverka allt gott jag stoppar i mig.
Det måste bli ändring på det, vare sig det är ett nytt år eller inte.

Det finns saker att fundera över i livet... Hur lätt det är för en person att fullständigt förändra en annan människas egenvärde och världsbild. Hur en person kan slänga sig med fina ord och luta sig mot egen vald fakta för att övertyga omgivningen för de syften man har. Eller, hur lätt det är att sakta men säkert upprätta murar mellan människor som i grunden älskar varandra för att man inte klarar av att ingå i en gemenskap. Hur man till varje pris kräver sin rätt utan en enda tanke på att det kan tjäna ett syfte att kompromissa och dela saker, kärlek, tankar, åsikter och omsorg med andra. Det är med stor sorg jag tänker på dessa människor som utsätter sig själva och andra för detta.
Tack alla ni som gjorde att jag en gång tog mig ur en sådan relationssituation.
Jag blir mållös när jag upplever att någon fullständigt sågar en annan människas åsikt eller uttryck, för att i stället påstå att något annat är rätt och det uttryckta helt fel. Hur kan man vara så kategorisk att man inte har en känsla för att ta in andra människors syn? Hur kan en person anse sig ha rätt att döma andra människor hårt? Varför måste man racka ner på någon annans råd för att man anser att sitt eget är bättre. Hur underligt är det inte att vi kan uppfatta saker så otroligt olika? Kan man uppleva ett hot genom att fler än en person älskar, eller håller av, samma människa? Är det därför? Jag bara undrar...
Jag önskar att vi alla varje dag ägnar en tanke åt hur vi behandlar människor i vår omgivning och vad det får för konsekvenser. Räck ut en hand... erbjud en möjlighet... Jag lovar, vi alla kommer att må så mycket bättre då.
I dag hjälpte jag sonen med att skjutsa hem honom med hans nyförvärv. Äntligen har han köpt en ny dator och han är så lycklig. :) Dottern hade tur som tack vare det fick skjuts mellan jobben. Att det blev mellan jobben beror på att hon hade blivit inringd till Åhlens, vilket resulterade i att hon i sin tur fick ringa in sonen till det första jobbet. Det blev alltså till att dela lite, vilket då gynnade båda. Sonen fick jobba några timmar, dottern fick jobba ännu fler än vad först var tänkt. Det var ett exempel på att man kan hjälpa varandra.

Idolbilder

Biljetten som förde oss upp halvvägs i Globen. Till Entercards loge där vi blev bjudna på gott att äta och dricka av två jättetrevliga tjejer!

Här börjar Idolfinalen. Tyvärr hade jag helt glömt att ladda mobilen (hur klantig får man vara?), så det blev inte så många bilder tagna. Det är ändå roligt att dela med mig av den här bilden från Globen.

Närhet till snö

Hej mitt vinterland... snö så långt ögat kan se... under en del av dagen idag kunde jag inte se byggnaderna mitt över vägen för allt var bara vitt. Snö och snöyra från taken i den hårda vinden gav stora vallar mot vår entré på jobbet. Jag tror att jag skottade snö 5 gånger innan jag gick hem kl.12.00. Vackert är det i alla fall, och tyst. Tänk så mycket ljud som snö isolerar.

.................................................................

Funderar en del över känslor och vad det är som påverkar oss i våra liv. Vad präglar oss till att bli de personer som vi blir? När man är ett litet barn har vi behov som ingen kan uttala, vi ger och tar utan att fundera på det. En mor eller far kramar om sitt barn gosar och känner doften av sitt barn. Barnet ger tillbaka med hårdhänta klappar, tafatta, underbara kramar och plaskblöta pussar. Barnet växer upp till en ungdom och den fysiska närheten finns kvar men förändras av naturliga skäl med tiden. Den innerliga kärleken och behovet av närhet finns fortfarande där, men börjar nu för ungdomen att finna andra vägar än den kända från mor och far.

Vad händer då med en människa när den bara till viss del får dessa behov tillgodosedda? Vad händer med en person när en vuxen kravställer ett barn att dela med sig av kramar som barnet inte vill dela ut och när sedan samma barn, i nästa läge blir avvisad av samma vuxne, när man söker kontakt? Är det så att man bara kan bortse från detta senare i livet? När man inte riktigt kan finna sig tillrätta i situationer där ömhet och närhet betyder så oerhört mycket, kan det vara bra att fundera på vad orsaken kan vara.

Kanske kan det vara klokt att ta hand om detta och inse att det är historia och försök göra sig fri från "bördan", MEN med den kunskapen i handen kan det bli lättare att förstå varför man känner sig "annorlunda".

All erfarenhet, även den som inte är positiv, är erfarenhet som man kan vända till något gott.

Glöm aldrig ditt ursprung, det kan vara bra att ha!

Ett annat fint sätt att visa tillgivenhet på är att överraska med att göra saker som inte är förväntade. Som t.ex. när jag kommer hem från jobbet och hela hemmet är rent och fint och upplyst av levande ljus. Det ger också en otroligt fin känsla i hela kroppen.

.............................

Lilla dottern blev biten av en hund på väg hit i går kväll. Helt otroligt!! Ägaren märkte det inte pga dålig kontroll på den lilla "råttan" som dottern kallade den. Fyra märken i vaden varav två som blödde. Hmmm... varför är jag en smula hundrädd? Jag har aldrig riktigt funnit mig bekväm tillsammans med hundar och den här händelsen kommer inte underlätta min möten med andras fyrfota vänner.

Sonen längtar efter flickvännen som är i USA. Han kommunicerar visserligen en del via FB med henne, men sover mest annars när han inte är i skolan. Han saknar.... ingen fysisk närhet där inte!

...................................................
Kortet som jag skapade och skickade till Gudrun blev uppskattat. Till och med konstnären i famlijen berömde mitt alster. Kul tycker jag. Det är helt klart något jag kommer att ägna mig mer åt i framtiden. Det gäller bara att samla på sig saker som kan förgylla olika skapelser jag gör.

20 år, Idol och budgetarbete

Blog = dagbok...
Jag skriver inte varje dag, men vill ändå teckna ner det som jag känner är angeläget för mig. Om sådant som jag känner att det sticker ut lite i min vardag, till exempel som att min lilla dotter fyllde 20 år i onsdags! Det är inte klokt vad tiden går fort och hur snabbt ens barn blir vuxna. Det som är positivt med det är att relationen utvecklas och man blir något annat än mamma, eller kanske, något mer än bara mamma. Inte riktigt en vän, men någon form av mellanting mellan mamma och vän. Kanske är man lite av en mentor, kanske ett bollplank? Undrar hur ens barn ser det? Reflekterar dom ens över det? Jag hoppas att det känns naturligt att återvända "hem" för dem om och när det behövs. Jag vill finnas för dem genom hela deras liv på ett sätt som känns bekvämt. Önskar att dom känner så som jag.
I dag var det budgetmöte på jobbet! Vilken fars det är på sätt och vis. Rena gissningsleken! Hur ska vi kunna veta vad målare har för jobb framöver och i vilken butik dom förväntas göra sina inköp. Naturligtvis kommer vi ha högre krav på vår försäljning nästa år och jag hoppas att jag kan uppnå förväntningarna. Med hårt jobb och djävlar anamma ska det nog lyckas. Jag har en del planer...
I kväll är det Idolfinal!!! Min kära man och jag ska snart bege oss till Globen för att se finalen live direkt från en loge som ett kreditföretag har. Det ska bli jättekul och intressant att få se hur produktionen går till från den sidan. När vi är tillbaka i Södertälje kanske vi går till en pub och träffar några vänner. Tänk vad härligt livet kan vara i bland!

Ny "hobby"

Det blev ingen motion i dag. När det väl blev dags för en vända med stavarna så ösregnade det. Vi åkte till Ikea i stället, och gjorde naturligt av med en del pengar där. Vi köpte lite kompletterande porslin i stället för det som har kraschat eller blivit kantstött. Ljus i massor hittade vi också, både med dofter och utan, och långa och korta, så det ska nog räcka nästan hela vintern.
Jag har hittat ännu en passion. Te!!! Tänk att det finns så många olika sorter, och att te inte bara är te, det som vi är vana vid. I dag har jag beställt två olika sorters vitt te från House of tea . Det fanns mycket intressant att läsa på den sidan om te och nu har jag bara att vänta innan jag kan provdricka riktigt te från Kina. Precis som vin finns det te-sorter som man lagrar!? Hade jag inte en susning om tidigare.
I morgonbitti blir det straffkommendering, på med skorna och ut och knalla innan jobbet! Fy så lat jag har blivit!

Sushi och Idol

Sitter och väntar på att gå och hämta sushi för att äta till Idol. Samtidigt försöker mannen lösa en del frågor som rör min nya mobil. Jag är fullständigt rudis på sådana saker, men jag försöker i alla fall. Viktiga saker som att på ett lätt sätt kunna lägga in foton på Facebook direkt när det händer saker vill jag ha. andra smarta applikationer som gör att jag kan hitta dit jag vill och annat smått och gott. Det finns så otroligt mycket att använda en mobiltelefon till i dagens IT-samhälle.
................................................
Nu är maten slut, fel idol åkte ut, bara godnatt kvar i stort sett. Går till sängs med tankarna på vad jag ska laga till för middag i morgon när mina föräldrar kommer hit för en, kanske kan kalla det "parmiddag". :) Det ska bli jättemysigt att få rå om dom lite på tu man hand. När vi träffas annars är det vanligtvis i så stora skaror med folk (ungar, syskon, respektive i blandade åldrar) att man inte riktigt hinner med att faktiskt tala med varandra. så nu har vi gjort slag i saken och bjudit hit dom. Inte ens sonen får äta i vårt sällskap!! :-) Han har full förståelse för att vi i bland har behov av "vårt", och det är skönt!
I morgon hoppas jag hinna med lite motion också. Det börjar kännas som ett problem att jag aldrig tar mig för. Det finns så många ursäkter: -Jag är för trött. -Det är för mörkt. -Det är för sent. -Det finns för lite tid. -Måste äta något först!? Jag MÅSTE hitta motivationen!!!

Ingen zombi här inte

I går hade jag ett långt samtal med sonen om hur man kan förhålla sig till livet. Att man inte kan förvänta sig att allt ska vara så väldigt roligt hela tiden, eller att man inte kan förvänta sig att saker bara händer utan att man kämpar. att framgång föder framgång, glädje föder glädje osv. Han är livrädd för att bli en zombi!? Vilket jag tycker att han uppför sig som mest hela tiden när han inte är i skolan. Men det är just det inrutade "vuxenlivet" som han inte vill hamna i. Jag frågade om han ansåg att jag var en sådan zombi som han såg flera av varje dag. I tron att människor som inte hoppar av glädje inte är glada och lyckliga blir livet lätt en trist historia. Nej, han tycker inte alls att jag är en sådan. Då är min undran, varför försöker man inte anamma den livstil som man faktiskt tycker är ok, istället för att vara orolig för något annat dit man styr av egen kraft. Det är en spännande utmaning att försöka lotsa de unga människorna rätt i livet. Långt i från alltid har dom det lätt. Det är en vånda att inte veta vad man vill göra av sitt liv, vilken utbildning man ska välja vidare till, eller om man ska det alls. Vad vill man ha som sysselsättning där man kan trivas och känna en meningsfylld framtid.

Ett är i alla fall säkert! Idag gjorde jag sonen snopen med ett nytt litet projekt. Resultatet ser du här nedan. Jag och mitt hjärtas utvalda har valt att ge varandra ännu en tydlig symbol för vår kärlek. Eftersom vi nu varit gifta i 5 år och fortfarande är lika kära och älskande så känns det mer än rätt. Sonen insåg genast att han nu inte behöver ha ångest över vad jag ska tycka den dagen han väljer att gadda sig. Ännu en icke-zombi-handling! :)

Helt kort

Helt kort vill jag bara skriva ner lite vad som varit på tapeten under helgen och veckan som gick. Yngre dottern har kommit hem från Egypten förlovad. Sonen är tillbaka från London. Maken och jag har ett nytt litet projekt på G. Vi har också varit och hälsat på Kusinvitamin och tittat på resultatet av min försäljning till hennes hall. På jobbet hade vi en inbjudning till målarfrukost som inte alls gav något resultat att tala om, men vi gjorde ändå ett försök som man ville att vi skulle. Vi har varit och firat Fars dag, en vecka för sent, med god middag hos mor och far. Lilla brorsdottern och hennes familj kunde inte vara med pga av sjukdom. Hoppas att allt har gått bra och att hon snart mår bra igen. Jag har haft min premiärliggning på den så populära spikmattan. AJ! ...men sen blev det lite skönt... kan nog vara något riktigt bra med tiden när man har vant sig mer.

Kärlek till livet jag gillar att leva

Ännu en helg är till ända. Jag har suttit hela helgen och lagt över saker från gamla mobilen till den nya. Jag är alldeles för nostalgisk för att bara låta allt gammalt vara. Bilder och musik är i vissa delar minnen för livet. Jobbet med detta har bidragit till att jag har lärt mig ytterligare lite mer om hur man kan använda datorn! Tack min underbara för att du finns och orkar lära mig, och att du står ut trots mina smått hysteriska anfall när jag inte har tålamod när datorn behöver arbeta och det tar lite tid. Det har varit roligt med allt detta, för det har bidragit till att det är från min dator det kommit musik hela dagen, och det tycker i alla fall jag är kul. Kan hända att jag är ensam om det!? Musiksmaken skiljer sig en smula åt i familjen om man uttrycker sig lite milt. Och tänk att jag fick min nya Satio innan kära maken fick sin Htc. Den har kommit på villovägar hos posten i Malmö och väntas anlända Södertälje först i morgon, måndag. Det var tur för mig, för nu fanns han tillgänglig när jag behövde hjälp!
Stora barn är rätt ok! Styvsonen har vi inte sett skymten av på hela helgen. Han har tillbringat all ledig tid tillsammans med flickvännen i hennes hem. I kväll förflyttar han sig till mammans hem för en vecka. Sonen åkte till London i morse för att vara borta till på onsdag. Så nu är jag och maken barnfria en halv vecka. Om man nu kan kalla ynglingarna för barn fortfarande...
Yngre dottern kom hem från Egypten nu i kväll. Jag ringde och väckte henne för att kolla att hon verkligen kommer och jobbar i morgon. Annars får vi lite problem, men det var lugnt. Det verkar som om hon och pojkvännen har haft det bra. Ringde äldsta dottern och hon kryar på sig efter sin influensa. Undrar om det var svinet som var på besök? Bad också henne kolla av med sin mammavän hur det står till i hennes relation. Det känns inte riktigt bra av det jag har förstått, och jag är lite orolig för hennes skull. Hoppas att hon mår bra!
Vi bokade bord på Minako i kväll och åt middag för att fira 12 år! Det är kul att ha fina skäl att fira! Det är 12 år sedan vi träffades, tänk vad tiden går... och fortfarande är vi lika älskande. Vi funderar på ytterligare en föreningssymbol... vi har varit man och hustru i 5 år och det skulle vara en fin handling för att bekräfta vår kärlek ännu en gång. Mmm...får vi bara klura lite till så blir det jättebra!

Tiden rusar

Tänk vad tiden går fort när man har roligt! Den här veckan har visserligen inte bara varit rolig, men tiden har rusat förbi. Plötsligt är det fredag, och jag kommer i håg att jag lovat att vattna blommor i dotterns hem när hon är bortrest! Ups! Skickade dit sonen i all hast. Han har lite pay back att göra i förväg, så att säga. På onsdag kväll, sent, ska vi hämta honom på Skavsta när han kommer hem från London.
Lustigt att saker ser så annorlunda ut bara för att man tittar i en ny skärm. Färgerna blir bättre, texten större, och jag har inte alls lika ont i axlarna längre! Det är det bästa av allt.
Nu går jag och väntar på att Tele2 ska sända ett leveransbesked om att min Satio är på väg. Jag har alltså efter mycket vånda bestämt mig, och sedan beställt en ny mobiltelefon. Eller om det nu är en telefon. Egentligen är det en kamera med en inbyggd telefon. Jag hoppas verkligen att jag ska trivas med den. Som vanligt är jag nojjg inför nya saker som inte är det minsta likt det jag är van. Men det får gå bra ändå. Det fina är att jag kommer att ha en kanon-kamera till hands ständigt!
Ytterligare en ny sak som jag har från idag är Spotify. Min kära har ordnat det till mig och nu har jag fått en lektion i hur man använder det. Faktiskt kan det bli kul. Risken är däremot att min omgivning inte tycker det, när jag spelar funk, soul och annat, som jag har som lite dolda favoriter. Jag har redan hittat sådant som jag inte lyssnat på sedan 80-talet. Riktigt roligt kan det bli! ...och då inser jag plötsligt!.. Har jag köpt rätt mobiltelefon??
Den här veckan har också innehållit en helt ny upplevelse av helt annan karraktär. Jag bad i princip en kund att vara tyst och lyssna i stället för att skrika. Vänligt, men mycket bestämt och med höjd röst! Hon betedde sig så fruktansvärt illa så jag kunde inte hålla mig. Hon fick nästan sin dotter att börja gråta, och även hon sa med mycket hög röst åt sin mor att lugna sig och sluta skrika. Det var helt enkelt en person som valde att inte alls ta till sig ett budskap, utan skrek ut sin ilska över andra, stackars människa. Hoppas att dottern, som egentligen var vår kund, vågar komma tillbaka, och att hon är nöjd med våra tjänster. Efter att elaka damen gått var jag arg resten av eftermiddagen.

Helgaktiviteter

Nu har vi några jobbiga timmar framför oss. Först ska vi vänta till klockan blir ungefär 03:30 för att gå till bilen och åka upp till Mellandottern. Därifrån åker vi till Arlanda för att lämna av henne och hennes sambo. Deras hett efterlängtade resa till Egypten ska äntligen bli av! Ja, sedan är det bara returresan från Arlanda för oss då, och sedan sova en stund innan det är dags att gå upp igen för att kunna somna i morgonkväll. Även om det blir ett tufft dygn så känns det ändå bra att hjälpa till. Att hjälpa medmänniskor som man får tillbaka av är aldrig jobbigt. Det ger energi och glädje! Att däremot slita och kämpa för andra, att vilja hjälpa eller underlätta, leda på rätt väg, utan att få särskilt mycket tillbaka, det är tungt. Det tar energi och kraft som bara den!
I går var vi på Stockholmsmässan där vi besökte "Det Goda Köket". Det var en jättemysig dag tillsammans med Mamma och kära maken. Vi åt och drack så vi nästan kunde rulla hem. Allt från Champagne och ostron, till älgkorv och 18-årig Whisky. Där i mellan blev det lite pannkaka, ett par drinkar och många sorters vin, mestadels rött. Vid ett flertal stopp fick vi höra historier berättas om ursprung eller legender kring det vi smakade på. Mycket trevligt, roligt och lärorikt alternativ på sysselsättning. Vi kommer med all sannolikhet att besöka den mässan på nytt.
I dag har jag jobbat. Passade på att hänga en ny tapet i en av montrarna. Fiona "Happy Nature" med ett mönster som består av, förutom bladverk, grodor, fjärilar och blommor. Allt detta i starka rosa, gröna och gula toner ställt mot en svart bakgrund. Slutresultatet blev mycket över förväntan. Jag trodde att jag skulle uppleva mönstret som rörigt, men det blev snarare tvärt om när den kom upp på större yta! Kanon helt enkelt!

Vardagsmatlagning

Ännu en sen kväll! Skit att man aldrig kan komma i ordning i tid på kvällarna. Men när man har det jobb man har så blir det så. I morgon är det en tidig start igen. Hualigen!
Jag kom att tänka på en sak häromdagen som jag har glömt! Bilden här är beviset på styvsonens första riktiga matlagning till hela familjen här på Stora gatan. Vi har kommit överens om att pojkarna ska laga middag en kväll i veckan. Denna skapelse är något som han kallar för Kycklingpasta med gräddsås. Vi fick improvisera lite pga av dålig framförhållning med inköp av rätt ingredienser. Det blev väldigt gott när det var klart, och det är huvudsaken. Då gör det inget att receptet inte följs till punkt och pricka.

Att kvällen har blivit sen beror på att vi har "möblerat om" lite med småsaker här hemma. Ändrat placering av belysning, stora fat och en del växter. Tänk så intressant det är att små, små förändringar kan göra stor skillnad.
Det blir kul att höra om förändringen hos mellandottern blir bra. Hon fick låna några vita gardiner till sitt, idag, gardinfria hem. Det kan nog göra en väldigt stor skillnad i det lilla hemmet. Speciellt så här års när det är skönt att "bädda in sig" lite.

Verklighet

Så var man då tillbaka i verkligheten! Resan hem gick bra. Vi tog god tid på oss och stannade vid ett outlet-varuhus och lyckades impulsköpa var sin jacka. Kanonjackor till kanonpriser. Jag är mycket nöjd! Vi körde i Vasaloppsspåret, nästan i alla fall. vi åkte genom alla orter där spåret är draget och stannade vid Vasaloppsmuseet i Mora och åt en fantastisk Bookmaker toast i en ganska stor, men mysig restaurang. Minns inte alls vad den heter.
Tillbaka på jobbet och upptäcker en del saker som finns kvar att göra. Kära maken hade ett möte i kväll så jag fick fylla på skåpen på egen hand. Åt rågbröd med kallrökt lax, sparris och lättkokt bladspenat, inte helt fel och mycket lätt att fixa till.
Har sms-at med äldsta dottern som har varit riktigt sjuk i förkylning/influensa. Hoppas att hon snart mår bättre! Det är en lite knepig situation fortfarande när "barnen" är sjuka. Förmodligen slutar man aldrig att ha moderskänslor och önskar att man kunde hjälpa till. Hoppas att hon får den hjälp hon behöver av någon annan.
Nu är det dags att koja, det är tidig start i morgon!

Sälen 7

Närhet! ...finns även i en fjällstuga.

Fundersam! Vad ska vi hitta på i dag? Datorn har alltid svar! Vi måste i alla fall köpa frukostmat, för den är slut.

Oj, vilken tur att vi inte är på väg ut på fjället i dag! Här kan man verkligen följa ovädret minut för minut. Bilden är tagen genom vindrutan när vi är på väg ner till Sälens by.

Efter att ha införskaffat lite förning stannade vi vid Gammelgården, som nu var öppen till vår stora glädje. Jag var bara tvungen att föreviga molnen som rullar in över fjället. Om en stund när vi går ut igen, kliver vi rakt in i detta moln!

Inne i Gammelgården. Ett helmysigt ställe! Bohemiskt med en massa olika inredning. Mjuka soffor, pallar och många kuddar. Mattor i en salig blandning av färger, men det mesta i en varm röd färgskala. Allt detta mot det grova timret gör denna miljö till en mycket hög mysfaktor! Det enda smolket i bägaren var en något onykter polis (!) som satt och ringde folk och pratade för alla som ville lyssna. Ganska sorgligt att det finns så ensamma människor.

Vi valde en plats vid fönstret, i ett par gamla sköna fåtöljer!

Entrén in till köket till vänster (den låga dörren) och till höger leder dörren in till en "salong". Lägg märke till tapetvalet!

Den tomma fåtöljen där jag nyss satt och hörnet bakom visar de grova stockarna och genuina inredningen som är fylld med en massa små detaljer. Ett besök är ett måste när man är i dessa trakter!

En av alla detaljer!

Vår beställning: Våfflor med hjortron och vispad grädde. Dryck till det blev choklad med vispad grädde. Jag var bara tvungen, men har lovat mig själv att ta tag i matvanorna väl hemma igen.

Åh så gott det var!!! ...och mäktigt! Det är inte som våfflorna man gör hemma i laggen inte. Nepp! Detta är mastiga våfflor som motsvarar en hel måltid. Receptet påstås vara över 100 år gammalt.

Tillbaka i stugan, samma vy som flera gånger tidigare. Tänk att väder kan skifta så många gånger och så mycket på en och samma vecka!

Nu gör vi lördagskväll med mys framför tv´n. I morgon är det bara packning och städning kvar. Vår semester är över för den är gången. Underbart är kort sägs det, men den är veckan har verkligen varit härlig och har inte känts så särskilt kort. Kanske för att vi har hunnit med en hel del. Total avkoppling och vila i ordets rätta bemärkelse, även om kroppsansträngningen har varit hög mellan varven. Motion är avkoppling det också!

Sälen 6

Vi har hittat stigen! Den första biten följer vi en led som svänger av till en dal där Kvillastugan finns. Vi letar och hittar så småningom stigen som vi såg på kartan. Den är smal, ojämn och delvis snöfylld, där snön har hård skare som ibland inte håller. Vi travar på mot Östra Kalven!

Det gäller att se upp så man inte gör sig illa. Men allra mest är det brant uppåt. Man ser det inte under tiden man går, men man känner pulsen, och när vi stannar för att hämta andan och tittar bakåt inser vi vad håller på med.

Vackra naturbilder finns det gott om. Vi inser idag att vi är olika som individer. Jag ser fler små detaljer i naturen, likt denna vackra frostnupna, stukade tall. Maken ser och vill avbilda alla storslagna vyer. Vi skulle behöva ha en var sin kamera!

903 meter över havet. Vi är på vandring över molnen! Här ser vi molnbankar i två höjder.

Vidder! Här ser vi ut över Högfjällshotellet och stugområdet där vi bor. Längre bort i bild ser man Lindvallens skidområde.

Svårt att avgöra om kameran lurar oss vad gäller ljuset. Det var en mörk och mulen dag. Hösten är passerad, marken är frusen och ser mest brun ut.

MEN, så här många fantastiska färger bjuder växtligheten på om man väljer att komma nära. Ljung, blåbär, lingon, lav och en del örter som jag inte kan namnen på. Visst är vår värld vacker!?

Utsikt bortom Högfjället, jag är överväldigad över molnen som ser ut som ett brusande hav.

Äntligen ser vi toppstugan! Puh! Det börjar kännas att vi gått 3 km och det mesta rakt uppför fjället. En tröja, vantar och mössan har åkt av på vägen, ändå rinner det utmed ryggen.

Jaha nu skulle vi ha klivit in och fixat fika, men tji fick vi. Stugan var låst! Hur det nu kan komma sig!

Min kära reskamrat! Vi har det så härligt tillsammans. I bakgrunden anar vi ett fjäll...

...vi inser att det är Fulufjället från den norska sidan.

Här kan man se skidanläggningen på Fulufjället i Norge.

Utsikt mot Hundfjället, även här lite udda utseende pga molnen. Här tränger i alla fall solen igenom molnen en aning. Tänk om den hade tagit sig i genom lite mer!

Kokar vatten till choklad, man blir snabbt kall när man stannar. Vi behövde också fylla på med lite energi innan vi gick tillbaka.

Vi stannade inte länge. Mörkret kommer snabbt trots att solen här tippar över kanten på den övre molntäcket blev det aldrig någon klar himmel idag.

På väg tillbaka. Upp till toppen hade vi att göra nästan två timmar. Tillbaka gick på halva tiden. Då inser man att det var ganska brant!

Lite shopping inför fredagskvällen och Idol på tv. Ännu ett bastubad och kvällen är biff. I morgon blir det vila och göra ett nytt försök att få äta våfflor i Gammelgården. Vi får se om det är öppet.

Sälen 5

Dagen idag, torsdag, är vår planerade vilodag, och tur var väl det eftersom jag vaknade med huvudvärk. Vi begav oss iväg på lite upptäcktsfärd i den civiliserade geografin som omväxling. Här står maken utanför "gallerian" vid Sälentorget. Den inrymmer ett antal butiker och ett mathak (ett av få som har öppet hela dagen under ickesäsong).

Fotografen hade som sagt huvudvärk och hittade nog inte riktigt motivet i den här bilden, men detta är inne i gallerian.

Här kan man se reklampelaren utanför gallerian, idel märkeskläder och prylar. Bakom ser man en av alla pizzerior som så här års inte är öppna.

Färden gick vidare ner till Sälen by. Där vi besökte den lilla gallerian som vi här ser ingången till. Här finns Systembolaget och Graningekängor. Även turistinformationen finns här, så vi passade på at köpa en karta som visar alla leder runt om i Sälenfjällen.

På väg hem stannade vi vid Gammelgården för att äta våfflor. Där stod många bilar så vi tog för givet att det var öppet. Jodå, öppet var det, fredag och lördag mellan 11-15 och övriga dagar efter 18, typ. Bilarna på parkeringen tillhörde nog hotellverksamheten.

Hit upp till toppen beger vi oss i morgon. Vi kommer att gå en stig som inte är rösad och därmed inte kallas för en sommar- eller vinterled, inte heller för annan led, utan helt kort för en stig. När vi når toppen är vi 903 meter över havet.

Samma topp ur ett annat perspektiv.

Solen går ner utanför vårt fönster i dalen mellan två fjäll. Bilden ger inte riktigt rättvisa till hur himlen nära på brann. Det är nu riktigt kyligt på kvällen och natten när det är klart väder. Skönt att vi har dubbar på däcken. Både i dag och igår när vi var ute och åkte var det ordentligt halt på ställen där solen inte kommer åt. Det är tur att en av oss är noga med planeringen. Jag hade inte kommit på tanken att det kunde vara delvis vinterväglag.

Sälen 4

Mot Fulufjället! I dag startar vi vår resa i bil. Vi kör ca 11 mil via Norge, här passerar vi landsgränsen.

Riksröset som syns i bakgrunden på förra bilden, daterad 1929.

På väg genom Norge. Bilden är fotad genom bilen och visar således Fulufjällets nationalpark från den Norska sidan.

En annan härlig vy över fjälltopparna som börjar täckas av snö.

Dagens vandring har startat. I delningen som syns i bilden gömmer sig målet för vår utflykt, Njupeskär. Observera de lågt och nedtvingade tallarna i förgrunden. Detta fjäll är ett av få fjäll i Sverige där björk är trädgräns mot kalfjället.

Bäcken, eller forsen, beroende på årstid kan man tänka sig, som rinner från fallet.

Så var vi då äntligen där, efter ca 2,5 km uppför i halkig, snöig och isig terräng. Det är mycket fint byggt och ordnat kring vägen dit, med spångar på många platser. Så här års blir det tyvärr väldigt halt.

Fallet! Sveriges högsta fall, 93 meter, varav 70 meter fritt fall.

Lååångt där framme till vänster, i röda byxor, står jag och fotar på nära håll. Ganska mäktigt. Läste att det är många som idkar isklättring här under vintern då fallet är helt fruset.

Så maffigt!

Molnen sprack upp och gav en härlig färg åt fjället under vår väg tillbaka, vilket även det blev ca 2,5 km trots en annan väg.

Här ser vi Nipfjället till vänster och Städjan till höger. Visst är det vackert!?

Just det ja, vi hade rätt! (eller, min andra hälft hade rätt, jag hade ingen aning!)

Städjan ur ett annat perspektiv. Om styvsonen hade stått på toppen av Mellankröket, i Tännäs, där han nu är och åker snowboard, hade vi kunnat vinka till varandra över vidderna på 12 mils avstånd i rak nordlig riktning.

En mycket närgången, ganska stor småfågel (ska ta reda vilken sort) som var väldigt van med turister verkade det som. Den flög nästan in i makens huvud på väg mot träden bakom...

...trodde vi. Snart insåg vi att den förmodligen hade upptäckt att vi plockade fram mat och trodde nog att vi tänkte bjuda på något gott.

Gott var det, men vi delade inte med oss. Efter ett toabesök bar det iväg hemåt igen. Till varma sköna stugan, bastu och vila inför nästa tur. Den här turen kan vi varmt rekommendera andra att göra. Den är lätt att gå när det är barmark och mycket lämplig även för barn.