Saknad

Tillbaka efter en dagstur till Skellefteå.
Tänk att det finns människor som man saknar trots att man inte har träffats många gånger.
I Skellefteå bor en kvinna som är gift med makens kusin. Vi har träffats ett fåtal gånger och jag hade hoppats att få träffa henne nu när vi är här.
Döm om min förvåning när vi inser att samma dag som vi åkte norrut åkte hon med sin man söderut, visserligen ända till Rhodos men ändå.
Det mötet får vi ta en annan dag, en annan gång.

Det finns andra människor som man saknar som man har haft nära en hel massa år och under väldigt lång tid och som inte längre finns i ens liv av olika skäl. Där kan mötet vara svårare att få till, men borde ändå fungera med vilja, om den finns från båda håll.

Det finns de barn man har fött och fostrat som har flyttat iväg och bor långt bort som hör av sig mer eller mindre ofta, även det av olika skäl. Den saknaden är speciell och går inte att beskriva. Det finns de barn som har ett eget liv och ett eget hem, som trots allt bor nära och som man träffar regelbundet som man ändå kan sakna varje vecka, för att det är just nu som man inte är där, i mötet. De saknade mötena med de barn man har fött går inte att beskriva.

Det viktiga mötet som ger livet så mycket mening. Mötet mellan två människor som delar tankar och åsikter. Två människor som stöter och blöter, utan att alltid ha samma utgångsläge eller ens mål, men som ändå har glädje av mötet. Som uppskattar mötet som bygger på respekt mellan individer. Det mötet kan bara leda till något större!

Till den som saknar, precis som jag saknar, vill jag bara säga att jag finns här den stunden som du är intresserad av mötet med mig.