I går när jag kom hem från jobbet stod den här på köksbordet. Min älskade hade märkt att jag var lite nere av olika orsaker och ville att jag skulle bli glad igen och för att jag är duktig på att tapetsera! :) Jag blev jätterörd. Det är fint att ha någon som förstår utan att man alltid måste säga allt. Tack min kära, du är min sol!
Det är inte alltid lätt.
Jag har nog varit lite nere en tid, dels pga att jag inte mår helt bra, mina leder (eller vad det nu är som gör ont) gör mig illa och jag blir trött.
Min yngsta unge är på väg ut ur hemmet och tycks inte ha några bekymmer alls. Att man bör förbereda sig och ta reda på en hel del innan man kastar sig ut i en ny värld tycks inte bekomma honom alls. Det bekymrar mig förståss en del, även om jag vill verka oberörd så finns där en känsla av oro. En oro för om han alls kommer att fixa livet på egen hand. Som mamma vill man hjälpa sina ungar, men i det här fallet är det inte så lätt. Han vill inte ha hjälp och då måste han få finna sina egna lösningar. Det kanske låter knasigt, men det ska bli så skönt när han väl har flyttat. Då har förhoppningsvis allt löst sig, även om det har gjort det på hans vis och inte på mitt.
Abbe kommer nog att klara sig bra, ska du se, även om det går lite upp och ner... Man lär så länge man lever. :) Han kanske behöver göra på "sitt eget sätt" för att komma till insikt med saker och ting, eller vad tror du? Men jag förstår att det känns lite oroligt...
SvaraRaderaHoppas att du mår bättre och att lederna inte ställer till med problem nu när ni snart ska ut och resa!
Verkligen fina rosor du hade fått! :)
Kram
Tack Rebecca!
SvaraRaderaRoligt att du läser och att du också kommenterar när det är något som du tycker är värt att kommentera! :)