Bilder och trygghet

Det känns bra nu. Sonen har det bra och verkar trivas bra så här långt. Jag har talat med hans "hyresvärd", eller ska man kalla det fostermamma (?) i dag. Hon tycker att det fungerar väldigt bra så här långt och tycker att sonen är hur trevlig som helst. Jag behöver inte oroa mig enligt henne. Guld värt!! Tänk att det finns så generösa människor!?
Vill man följa hans resa in i den nya världen så har han en egen blog som man kan läsa här.

Bilder från resan till Skottland ligger nu ute på vandringsbloggen. Det är egentligen inte alls klart, men det är så många bilder att det får komma ut lite i taget. Här är en bild från det helt underbara lilla solroskaféet som vi besökte en dag. Allt som fanns där var solrosor. Tavlor, kakel, dukar, skålar, t-shirts...

Inte ens sonen är kvar

Skulle kunna och vill egentligen, skriva om att jag inte har några hemmaboende barn längre... men jag orkar inte! Snart kommer jag berätta mer om det, men just nu har jag mest bara ont i huvudet och är alldeles för trött. I dag har jag i alla fall plockat bort nästan allt skräp ur sonens rum och dammsugit. Elva kronor, tre udda strumpor en coca cola-burk, ett gäng trasiga väskor och en hel del saker som ska sparas men måste tvättas först hittade jag!
Har pratat med honom i kväll, och han verkar må gott, det är huvudsaken!

Bilder och flytt

Nu är jag klar med sorteringen av bilderna från Skottlandsresan. Det tog sin lilla tid att sortera drygt 900 bilder från två kameror. Bilderna kommer läggas ut på vandringsbloggen för den som vill se.

Min förkylning kämpar vidare och gör mig en smula matt, men det funkar ändå. I går var dottern och jag ute på en promenad trots förkylningen. Jag får spader av att bara vara inne och inte röra på mig. Att kroppen blir större av slöandet ger mig ångest som jag inte vill bära. Det ska till en förändring!

Sonen tragglar på med att få ordning på sin kommande nya tillvaro i södra Sverige. Tyvärr går det inte fort, och han gör väl i viss mån inte alltid rätt prioriteringar heller. Jag önskar verkligen att han hade lyssnat på råd lite tidigare, så att allt hade varit mer planerat och lugnt nu och kanske förmodligen även löst. Istället är han stressad och inser att han har klantat sig, vilket jag hoppas att han lärt sig något av. Det är jättesvårt att som mamma lägga band på sig och inte gå in och lösa saker åt honom. Naturligtvis önskar jag att han får en bra framtid, därför är det bättre att han får skapa den på sitt eget vis så som han vill. Det är ju också av misstagen man lär sig, så det bör vara en lärorik tid för honom nu. Det är inte många dagar kvar nu, innan mitt yngsta barn flyttar... tänk vad tiden går... jag önskar alla mina barn allt gott.

Lite sjuker

I dag går det åt en och annan näsduk!

Fy för den lede vad jag blev förkyld i går. Det är inte varje gång som man känner när förkylnigen kryper på en liksom. Jag satt på jobbet och kände hur det började sticka i halsen, sedan började det svälla bakom näsan. Innan jag hunnit hem var jag genomförkyld!

Tänk vilken tur det är ändå, att det bara är en förkylning!

Snart är den över och jag kan återuppta min nyvunna motivation att bli en sundare människa igen. Sundare för min egen skull för att jag mår bättre av det, både fysiskt och psykiskt.

Hemma från Skottland

Jag är hemma från Skottland! Jag och maken har varit där tillsammans med min mor & far. Vi har haft tio helt fantastiska dagar med hur mycket naturupplevelser som helst. De bästa bilderna kommer att läggas ut på vandringsbloggen, men är inte sorterat ännu. Jag och maken tog tillsammans drygt 900 bilder!

Här står våra nya resväskor redo att lastas in i bilen. När jag skulle lyfta ner min från sängen där jag packat upptäckte jag att ena hjulpaketet satt helt löst. Det var också fel på låssiffrorna. Tack till äldsta dottern som ringde från butiken i Umeå och berättade hur det låg till, så att felet "dokumenterades" innan avfärd trots att det var en söndag natt.

En av de allra första bilderna tagna efter att vi kört ut från flygplatsen i Edinburgh. Redan här var vi lite betagna av alla vackra hus inte anade vi vad vi skulle komma att få se!

Det var ortroligt vackra blomarrangemang på väldigt många platser. Klimatet måste vara perfekt i skottland. Blomsorter som har blommat över för länge sedan stod jättefina samtidigt som "våra" sensommarblommor också gjorde det. Lite konstigt hur det hängde ihop, men det måste bero på den förhållandevis milda temperaturen i kombination med hög luftfuktighet.

Om jag minns rätt så var det här vårt första kaffestopp. Redan här blev vi lite besvikna på kaffekvaliteten, men det skulle bli värre. Kakorna var goda i alla fall!

Vi gjorde ett besök vid ett slott. Insidan var fantastiskt fint bevarad delvis av en ideell förening som höll det igång med visningar och skötsel.

En stor och med blommor fylld trädgård hörde till slottet till makens och pappas stora "glädje"! (ironi)

Här är baksidan av granhäcken där en slingerväxt har förirrat sig in.

Här har maken förirrat sig lite... det fanns många gömställen bland idegranarna. (eller vad dom nu heter)

Vissa nätter bodde vi precis vid havet!

Jag fick lära mig om whisky! Det är inte så otäckt längre. Jag fick lära mig att smaka och uppleva whisky i stället för att dricka den. Smaken kan verkligen variera väldigt mycket från olika distellerier. Jag fick också lära mig att färgen uppstår i drycken beroende på vilken typ av tunna den lagras i (kask).

Det blev många provsmakningar. Vi besökte totalt tio stycken distellerier, gick visning på tre av dessa, ett var ett museum, ett regnade bort och ett var stängt när vi kom fram. I Edinburgh var vi också på Whiskymuseum. Det påminde om en visning på ett av distellerierna, förutom att där inte fanns några maskiner annat än på bild. Det var ett mycket annorlunda sätt som vi fick uppleva tillverkningen på där. Man liksom åkte inne i tillverkningen! Smakning med tillhörande glas att ta med hem fick vi också där.

I bland bodde vi blommigt! Här är ett frukostbord dukat med jättefint porslin som för en gång skull inte var blommigt!

Här bor Mrs. Morrison som vi hyrde av en natt i en liten by som jag just nu inte minns namnet på. Mrs. Morrison var troende, det rådde det inga tvivel om. Lämpligt nog glömde vi en halvt urdrucken whiskyflaska hos just henne!

På byns lokalpub (som hörde till Kung Haakons restaurang) stannade vi en stund efter middagen för att lyssna på "The North Sea Gas" som sjöng skotsk stämsång och spelade  så taket nästan lyfte.

I bland såg vi andra saker, som det här vackra flygfäet som hade slagit sig ner på bänken utanför Talisker.

Edradour hade en fin liten bil på sin inhägnade gård!

McDonald´s grundare?!

Varje kväll planerade vi morgondagens resrutt...

...här har vi precis passerat vikningen...

...titt ut! Undrar vart chauffören tar oss?

Ett fantastiskt kostverk gjort helt och hållet av blommor. Klockan på bilden är byggd på ett fungerande urverk och går alltså rätt!

I Edinburgh var det festivaltid. I många gathörn  eller på små torg stod det personer och höll föreställningar av olika slag. Man betalade vad man tyckte det var värt helt enkelt. Ljuset gjorde kvällen lite magisk och jag tyckte det var en helt underbar kväll. Vi satt en stund i parken och lyssnade genom väggarna till Red Hot Chilli Pipers konsert, som var slutsåld sedan länge. Vilket drag det var där inne!

Det fanns kändisar som uppträdde också! Här är en som mannekängade i en ny mössa, men kunde inte bestämma sig...

... så han provade flera...

...och föll till sist för en mindre ful gjutehatt! Stilbilden är tagen med Edinburgh Castle i bakgrunden!

Whisky i all ära, bäst var nog ändå min nya ölupplevelse. Tack till den trevliga kvinnan i hotellets pub som lurade mig att smaka en blond ale!

Höjdarservice kan man kalla det när hon sedan frågade om hon fick fota oss med vår kamera bakom pumparna!

Tack än en gång till mor och far för en fantastisk resa som jag aldrig kommer att glömma. Förmodligen blir den svårslagen i naturupplevelse också. Eftersom vi åkte genom så stor del av landet och fick se alla skiftningar av extrema naturtyper. När alla bilderna är sorterade och uppladdade lägger jag ut länken till vandringsbloggen på nytt i ett senare inlägg här. Tack! 

Tack också till Skottland som gav mig mersmak och fler upplevelser att se fram emot!

Mer kalas

På väg till styvdotterns kalas åkte vi om ett helt underbart ekipage. Det var en motorcykel med två personer, en packbox i stål och sedan den minsta husvagn som jag någonsin sett.

Här syns den underbara vagnen bakifrån. Kanske fick två personer plats att sova i den.

Gåvor till födelsedagsbarnet från alla nära och kära...

...gjorde henne rikare både på pengar och fina saker.

Födelsedag, styvdottern den här gången

Vi är i startgroparna! Vi ska bege oss hem till styvdottern som firar sin tjugoförsta födelsedag idag. ALLA är inbjudna. Hoppas att det slutar regna snart så att det är enkelt att vara utomhus.

Samma plats och regn igen

I kväll efter jobbet tog vi med oss spön och lådor i tron att vi skulle kunna lura någon att hugga på kroken. Men icke ett napp. Hur som haver är det skönt att komma ut en stund i friska luften efter en hel dag inne på jobbet.

Det märkliga är att den plats där vi valde att ställe bilen på och sedan gå ifrån har vi varit vid tidigare. Även den gången började det regna i stort sett direkt vi klev ur bilen.

På vägen tillbaka såg vi ett ungt rådjur skutta upp och ner i säden bakom blommorna. Det såg jätteroligt ut. Det lyckades jag inte fånga på bild...

...men den här trötta humlan var lättare att få fast

Rosor

I går när jag kom hem från jobbet stod den här på köksbordet. Min älskade hade märkt att jag var lite nere av olika orsaker och ville att jag skulle bli glad igen och för att jag är duktig på att tapetsera! :) Jag blev jätterörd. Det är fint att ha någon som förstår utan att man alltid måste säga allt. Tack min kära, du är min sol!

Det är inte alltid lätt.

Jag har nog varit lite nere en tid, dels pga att jag inte mår helt bra, mina leder (eller vad det nu är som gör ont) gör mig illa och jag blir trött.

Min yngsta unge är på väg ut ur hemmet och tycks inte ha några bekymmer alls. Att man bör förbereda sig och ta reda på en hel del innan man kastar sig ut i en ny värld tycks inte bekomma honom alls. Det bekymrar mig förståss en del, även om jag vill verka oberörd så finns där en känsla av oro. En oro för om han alls kommer att fixa livet på egen hand. Som mamma vill man hjälpa sina ungar, men i det här fallet är det inte så lätt. Han vill inte ha hjälp och då måste han få finna sina egna lösningar. Det kanske låter knasigt, men det ska bli så skönt när han väl har flyttat. Då har förhoppningsvis allt löst sig, även om det har gjort det på hans vis och inte på mitt.

En liten möbel och stilleben från Oaxen

En fin kväll på Oaxen. Fisket var inget vidare, men mysfaktorn var hög som vanligt när vi gör saker tillsammans. Det var skönt väder och helt enkelt underbart.

Min käraste var mer uthållig än jag.

Jag hittade en massa fina stenar i stället för fisk. Tänk så fantastisk vår natur är om man tittar efter.

Stenar och en snäcka fick bli ett litet ministilleben när vi kom hem.

Trots att strandremsan var i stort sett helt bortspolad kunde träden ändå hänga kvar där uppe

 

Så här fina blev våra små minibyråer när jag väl blev klar. Det är värt att ta vara på gamla saker och fixa till i stället för att köpa nytt. Det kanske inte alltid fungerar, men när det gör det blir det oftast så himla bra!