Dikat och klart

I går var dottern och jag ute vid odlingen och gjorde det sista. Vi hjälptes åt att gräva ett dike som avleder vatten ner i bäcken. Precis som man sagt till oss, blir det riktigt blött i vår ena hörna. Vatten från hela ytan totalt och från vägen rinner ner i vår ena kant så att säga.
Jag måste medge att dottern grävde det mesta. Min förkylning hejdade mitt arbete. Jag ägnade mig i stället åt att ta ner det sista gröna och klippa ner stänglarna på jordärtskockan.
Om vi hinner innan det fryser till, skulle vi behöva lägga ner ett dräneringsrör och singel i vårt dike. Annars är risken att det slammar igen.
Nu är det klart för vintervila i övrigt. Verktygen är inställda i förrådet.
Äppelträden behöver dock tas om hand innan våren kommer! Men det är då det!

Odling i höstskrud

Sista rycken i jorden var för ett par veckor sedan. Det är så svårt att stänga ner. Jag vill att hösten ska vara länge än! I år har ju, desutom, hösten varit så lång och härligt varm.
Dagens arbete innebar att flytta blommande växter. Perenner som jag hoppas kommer att ta sig fint på sina nya platser är Lammöra och Iris.
Nu är det bara grävjobb kvar i höst. Jo, visst ja, vi måste tukta äppelträd också. Ett av grävjobben är att göra ett dike. Förebyggande för vårens avrinning från vägen och slänterna runt vår odling. Diket gör att vattnet rinner förbi och ner i bäcken på andra sidan. Hoppas att det kommer att fungera.

Min kära hälft har hjälpt mig att köra hit en massa hästskit som vi har fått ta från gårdens stall. Jag har också utökat med Amerikanska blåbär och några fler hallonplantor. Det ska bli spännande att se hur allt tar sig till nästa år. Det ska också bli så roligt att få vara med från första stund där ute. Att kunna komma igång riktigt tidigt på våren  kommer att göra stor skillnad!

Eftertankens tid - allhelgona

Nu kommer den här tiden på året då det finns mer tid att göra saker som inte kräver så mycket fysik. Tankeverksamheten blir då lite mer aktiv, eller rättare sagt; jag blir oftare mer eftertänksam. Jag funderar en del över hur livet har blivit.
Det jag snabbt kan konstatera är att jag är lyckligt lottad som är frisk.
Jag hoppas allt jag kan att min bror ska bli helt kvitt sin cancer. Som han har kämpat!
Jag hoppas att min vän ska förbli frisk från sin cancer.
Jag är glad att min son har tagit sig ur sin djupa situation och nu är nöjd med sin tillvaro och mår bra.
Jag saknar några personer i mitt liv.
Ofta slås jag av att jag funderar över hur farmor skulle ha resonerat....

Av naturliga skäl blir jag lite mer fundersam runt allhelgonahelgen. förmodligen är jag inte ensam om det.
Här är bilder från kyrkogården så som det såg ut igår sent på eftermiddagen. Lite senare på kvällen tände jag på balkongen!