Vinter OS på Fettisdagen

Vilka fina idrottsprestationer de svenska skidåkarna gör, både skjutande och inte! Det är spännande att se och följa deras väg till framgång. Det är ju små, otroligt små marginaler om det är "vinna eller försvinna". Jag slås också av hur fantastiskt engagerade vi medmänniskor blir när det går bra för våra landsmän.
I dag såg jag en intervju med en av de bästa konståkarna vi har i landet. Han beskrev, hur det på bara några minuter ändrade hans liv när han gjorde bra ifrån sig i ett EM. Media fullständigt överföll honom och alla ville prata med honom. För att sedan märka skillnaden då han blev skadad och inte kunde prestera resultat under en hel säsong. Då fanns inget intresse alls från media. Utan mediaträning och förberedelse på den uteblivna uppvaktningen när framgång saknas är det lätt att förstå att många "dukar under". Den här unga mannen blev självdestruktiv och mådde länge dåligt av att han inte fick stöd när han behövde det. Det är lätt att klappa om någon i medgång ...
Idag har vi ätit en jättegod musselsoppa. Lite gul och vit lök, råriven potatis, fiskbuljong och musselspad ihopkokat med lite mjölk och mjöl och sedan uppvärmt med musslor. Lätt som en plätt! En och annan semla föll också ned i magen. Trots att ingen alls behövs! Det var ju trots allt fettisdagen 2010.

El, vackra, Cirkus, Riche, Hotel Stureplan & Pontus

Så här kan det bli... man blir lätt lite nervös när man inser att detta är orsaken till att vi inte hade fungerande el på en av avdelningarna på jobbet. Det är en kontakt till en lysrörsarmatur som är seriekopplad runt hela avdelningen. På ett annat ställe hade en sladd brunnit nästan av. Ska man tala om att grejerna är tillverkade i Polen?

Den här underbara tulpanbuketten fick jag av min kära kusin när hon var på besök här med sin familj.

Vackra rum på Hotel Stureplan! Där bodde vi ett mycket fint och mjukt inrett rum. Litet men jättefint. Tyvärr glömde jag att fota den udda kristallkronan som hängde i taket i vårt rum. Högt i tak, lister och rosetter. Vi åt en jättesmarrig hamburgare på Texas burger co. innan vi kilade vidare...

...till det som egentligen var orsaken till vår vistelse i huvudstaden. Björn skifs på Cirkus. Det var ett fullspäckat program på dryga två timmar utan paus som framfördes. Alla gamla slagdängor från hans digra karriär. Duktiga dansare och körare höjde föreställningen. Trots allt hade jag på något vis förväntat mig mer. Kanske trodde jag nog att Björn skulle showa mer än han gjorde. Det kändes lite som ännu "en dag på jobbet" för honom.

När vi återvände efter föreställningen hade vi bord bokat på Riche. Man kan nästan säga att det var en miss. Om man vill ha en mysig stund på tu man hand är det inte dit man ska gå, om man säger så... Vi åt svindyr hummer som inte alls smakade märkvärdigt och drack ett ännu svindyrare vin som tack och lov var utsökt. Trots högljutt sorl och en väldig massa människor som trängdes i baren, är det ändå väldigt roligt att göra lite udda saker och gå till ställen man inte alltid förväntas göra. Vi hade för avsikt att besöka hotellets champagnebar efter Riche, men av någon outgrundlig anledning hade man stängt redan!? Vi trillade vidare till Pontus istället. Där tog vi en öl tillsammans med alla IT-nördar med sina macar.

När vi kom hem var lägenheten fint städad och till vår förtjusning väntade varsin panacotta på oss. Sonen kan verkligen brilliera i sina fina stunder!

Vi fick en fantastisk helg tillsammans, jag och min underbara make. I bland när jag stannar upp och tänker efter kan jag knappt fatta att jag har ett så härligt liv tillsammans med honom.

Ja, detta kan man kalla diverse

Kreativiteten har inte riktigt infunnit sig ännu. Inte i den bemärkelsen att jag har funnit tid till mitt skapande i bild och form. Det ligger här och väntar på att jag ska sätta händerna i det.
Däremot har jag (vi) kommit igång med att röra på oss mer regelbundet, vilket är hur skönt som helst. Vi lägger upp träningstider i kalendern för att inte fuska. Det som är planerat ska prioriteras och helst ska inget få hindra oss. Det trista är att jag först gick ner i vikt, vilket är tanken, men sen gick jag upp. Frågan är om det beror på att man trots allt stoppar i sig en del onödigt som man "glömmer" bort eller om det är så att fett omvandlas till muskler som väger mer. Man kan hoppas på det sista! :-) Förmodligen krävs ännu mer diciplin och mindre portioner under en period för att ge verkligt resultat.
På jobbet har det också hänt en del, som i viss mån kan ha påverkat vikten en del den sista veckan. Vi har investerat i en kaffemaskin! Jag var naturligtvis nödgad att testa alla typer av dryck. Där ingår också en del varianter med choklad.
Planer för hur vi ska kunna öka kundtillströmningen ytterligare arbetar vi med för fullt. I det sammanhanget har vi påbörjat ett samarbete med en inredingsfirma i Rönninge som förhoppningsvis kan ge en del nytta. Vi kommer att ha en VIP-kväll för villaägare och vi ska försöka jaga tag i några Brf. för att skapa något unikt för dom osv.
Tänk vilket fantastiskt kommunikationsmedel vi har nu för tiden via internet. I flera dagar har vi chattat med styvdottern som är i Costa rica. Det är helt fantastiskt hur vi kommuniserar nu mot förr. Tänk när man var tonåring och fick sitta i hallen med sladden ut genom dörren från köket (där den enda telefonen fanns) för att undgå det mesta av att någon tjuvlyssnade. Tänk om dagens unga hade en aning och insikt i hur det var och om känslan vi hade då.
I natt har vi en extra på översovning. Sonen har sin flickvän här. I deras skolvärld har man "ledigt" för att arbeta med slutprojektet i två veckor. Jag undrar hur mycket arbete det blir kontra ledigt!?
Yngre dottern kämpar vidare i livet. Söker jobb och försöker finna en väg som är i balans i livet. Det är inte lätt när allt inte är som amn vill att det ska vara. Utan jbb har man inte heller så stora möjligheter till val. Hoppas det löser sig för henne snart.