Nytt år och en önskan om medmänsklighet

Tiden rusar mot ett nytt år! Ska man eller ska man inte avge några nyårslöften? Julen har satt sina spår på mig och behöver fasligt mycket få en sig en känga, mentalt, för att få ändan ur vagnen och börja motionera igen. Jag är fruktansvärt svag för att slöa och inte komma mig ut i rätt takt för att motverka allt gott jag stoppar i mig.
Det måste bli ändring på det, vare sig det är ett nytt år eller inte.

Det finns saker att fundera över i livet... Hur lätt det är för en person att fullständigt förändra en annan människas egenvärde och världsbild. Hur en person kan slänga sig med fina ord och luta sig mot egen vald fakta för att övertyga omgivningen för de syften man har. Eller, hur lätt det är att sakta men säkert upprätta murar mellan människor som i grunden älskar varandra för att man inte klarar av att ingå i en gemenskap. Hur man till varje pris kräver sin rätt utan en enda tanke på att det kan tjäna ett syfte att kompromissa och dela saker, kärlek, tankar, åsikter och omsorg med andra. Det är med stor sorg jag tänker på dessa människor som utsätter sig själva och andra för detta.
Tack alla ni som gjorde att jag en gång tog mig ur en sådan relationssituation.
Jag blir mållös när jag upplever att någon fullständigt sågar en annan människas åsikt eller uttryck, för att i stället påstå att något annat är rätt och det uttryckta helt fel. Hur kan man vara så kategorisk att man inte har en känsla för att ta in andra människors syn? Hur kan en person anse sig ha rätt att döma andra människor hårt? Varför måste man racka ner på någon annans råd för att man anser att sitt eget är bättre. Hur underligt är det inte att vi kan uppfatta saker så otroligt olika? Kan man uppleva ett hot genom att fler än en person älskar, eller håller av, samma människa? Är det därför? Jag bara undrar...
Jag önskar att vi alla varje dag ägnar en tanke åt hur vi behandlar människor i vår omgivning och vad det får för konsekvenser. Räck ut en hand... erbjud en möjlighet... Jag lovar, vi alla kommer att må så mycket bättre då.
I dag hjälpte jag sonen med att skjutsa hem honom med hans nyförvärv. Äntligen har han köpt en ny dator och han är så lycklig. :) Dottern hade tur som tack vare det fick skjuts mellan jobben. Att det blev mellan jobben beror på att hon hade blivit inringd till Åhlens, vilket resulterade i att hon i sin tur fick ringa in sonen till det första jobbet. Det blev alltså till att dela lite, vilket då gynnade båda. Sonen fick jobba några timmar, dottern fick jobba ännu fler än vad först var tänkt. Det var ett exempel på att man kan hjälpa varandra.

Idolbilder

Biljetten som förde oss upp halvvägs i Globen. Till Entercards loge där vi blev bjudna på gott att äta och dricka av två jättetrevliga tjejer!

Här börjar Idolfinalen. Tyvärr hade jag helt glömt att ladda mobilen (hur klantig får man vara?), så det blev inte så många bilder tagna. Det är ändå roligt att dela med mig av den här bilden från Globen.

Närhet till snö

Hej mitt vinterland... snö så långt ögat kan se... under en del av dagen idag kunde jag inte se byggnaderna mitt över vägen för allt var bara vitt. Snö och snöyra från taken i den hårda vinden gav stora vallar mot vår entré på jobbet. Jag tror att jag skottade snö 5 gånger innan jag gick hem kl.12.00. Vackert är det i alla fall, och tyst. Tänk så mycket ljud som snö isolerar.

.................................................................

Funderar en del över känslor och vad det är som påverkar oss i våra liv. Vad präglar oss till att bli de personer som vi blir? När man är ett litet barn har vi behov som ingen kan uttala, vi ger och tar utan att fundera på det. En mor eller far kramar om sitt barn gosar och känner doften av sitt barn. Barnet ger tillbaka med hårdhänta klappar, tafatta, underbara kramar och plaskblöta pussar. Barnet växer upp till en ungdom och den fysiska närheten finns kvar men förändras av naturliga skäl med tiden. Den innerliga kärleken och behovet av närhet finns fortfarande där, men börjar nu för ungdomen att finna andra vägar än den kända från mor och far.

Vad händer då med en människa när den bara till viss del får dessa behov tillgodosedda? Vad händer med en person när en vuxen kravställer ett barn att dela med sig av kramar som barnet inte vill dela ut och när sedan samma barn, i nästa läge blir avvisad av samma vuxne, när man söker kontakt? Är det så att man bara kan bortse från detta senare i livet? När man inte riktigt kan finna sig tillrätta i situationer där ömhet och närhet betyder så oerhört mycket, kan det vara bra att fundera på vad orsaken kan vara.

Kanske kan det vara klokt att ta hand om detta och inse att det är historia och försök göra sig fri från "bördan", MEN med den kunskapen i handen kan det bli lättare att förstå varför man känner sig "annorlunda".

All erfarenhet, även den som inte är positiv, är erfarenhet som man kan vända till något gott.

Glöm aldrig ditt ursprung, det kan vara bra att ha!

Ett annat fint sätt att visa tillgivenhet på är att överraska med att göra saker som inte är förväntade. Som t.ex. när jag kommer hem från jobbet och hela hemmet är rent och fint och upplyst av levande ljus. Det ger också en otroligt fin känsla i hela kroppen.

.............................

Lilla dottern blev biten av en hund på väg hit i går kväll. Helt otroligt!! Ägaren märkte det inte pga dålig kontroll på den lilla "råttan" som dottern kallade den. Fyra märken i vaden varav två som blödde. Hmmm... varför är jag en smula hundrädd? Jag har aldrig riktigt funnit mig bekväm tillsammans med hundar och den här händelsen kommer inte underlätta min möten med andras fyrfota vänner.

Sonen längtar efter flickvännen som är i USA. Han kommunicerar visserligen en del via FB med henne, men sover mest annars när han inte är i skolan. Han saknar.... ingen fysisk närhet där inte!

...................................................
Kortet som jag skapade och skickade till Gudrun blev uppskattat. Till och med konstnären i famlijen berömde mitt alster. Kul tycker jag. Det är helt klart något jag kommer att ägna mig mer åt i framtiden. Det gäller bara att samla på sig saker som kan förgylla olika skapelser jag gör.

20 år, Idol och budgetarbete

Blog = dagbok...
Jag skriver inte varje dag, men vill ändå teckna ner det som jag känner är angeläget för mig. Om sådant som jag känner att det sticker ut lite i min vardag, till exempel som att min lilla dotter fyllde 20 år i onsdags! Det är inte klokt vad tiden går fort och hur snabbt ens barn blir vuxna. Det som är positivt med det är att relationen utvecklas och man blir något annat än mamma, eller kanske, något mer än bara mamma. Inte riktigt en vän, men någon form av mellanting mellan mamma och vän. Kanske är man lite av en mentor, kanske ett bollplank? Undrar hur ens barn ser det? Reflekterar dom ens över det? Jag hoppas att det känns naturligt att återvända "hem" för dem om och när det behövs. Jag vill finnas för dem genom hela deras liv på ett sätt som känns bekvämt. Önskar att dom känner så som jag.
I dag var det budgetmöte på jobbet! Vilken fars det är på sätt och vis. Rena gissningsleken! Hur ska vi kunna veta vad målare har för jobb framöver och i vilken butik dom förväntas göra sina inköp. Naturligtvis kommer vi ha högre krav på vår försäljning nästa år och jag hoppas att jag kan uppnå förväntningarna. Med hårt jobb och djävlar anamma ska det nog lyckas. Jag har en del planer...
I kväll är det Idolfinal!!! Min kära man och jag ska snart bege oss till Globen för att se finalen live direkt från en loge som ett kreditföretag har. Det ska bli jättekul och intressant att få se hur produktionen går till från den sidan. När vi är tillbaka i Södertälje kanske vi går till en pub och träffar några vänner. Tänk vad härligt livet kan vara i bland!

Ny "hobby"

Det blev ingen motion i dag. När det väl blev dags för en vända med stavarna så ösregnade det. Vi åkte till Ikea i stället, och gjorde naturligt av med en del pengar där. Vi köpte lite kompletterande porslin i stället för det som har kraschat eller blivit kantstött. Ljus i massor hittade vi också, både med dofter och utan, och långa och korta, så det ska nog räcka nästan hela vintern.
Jag har hittat ännu en passion. Te!!! Tänk att det finns så många olika sorter, och att te inte bara är te, det som vi är vana vid. I dag har jag beställt två olika sorters vitt te från House of tea . Det fanns mycket intressant att läsa på den sidan om te och nu har jag bara att vänta innan jag kan provdricka riktigt te från Kina. Precis som vin finns det te-sorter som man lagrar!? Hade jag inte en susning om tidigare.
I morgonbitti blir det straffkommendering, på med skorna och ut och knalla innan jobbet! Fy så lat jag har blivit!

Sushi och Idol

Sitter och väntar på att gå och hämta sushi för att äta till Idol. Samtidigt försöker mannen lösa en del frågor som rör min nya mobil. Jag är fullständigt rudis på sådana saker, men jag försöker i alla fall. Viktiga saker som att på ett lätt sätt kunna lägga in foton på Facebook direkt när det händer saker vill jag ha. andra smarta applikationer som gör att jag kan hitta dit jag vill och annat smått och gott. Det finns så otroligt mycket att använda en mobiltelefon till i dagens IT-samhälle.
................................................
Nu är maten slut, fel idol åkte ut, bara godnatt kvar i stort sett. Går till sängs med tankarna på vad jag ska laga till för middag i morgon när mina föräldrar kommer hit för en, kanske kan kalla det "parmiddag". :) Det ska bli jättemysigt att få rå om dom lite på tu man hand. När vi träffas annars är det vanligtvis i så stora skaror med folk (ungar, syskon, respektive i blandade åldrar) att man inte riktigt hinner med att faktiskt tala med varandra. så nu har vi gjort slag i saken och bjudit hit dom. Inte ens sonen får äta i vårt sällskap!! :-) Han har full förståelse för att vi i bland har behov av "vårt", och det är skönt!
I morgon hoppas jag hinna med lite motion också. Det börjar kännas som ett problem att jag aldrig tar mig för. Det finns så många ursäkter: -Jag är för trött. -Det är för mörkt. -Det är för sent. -Det finns för lite tid. -Måste äta något först!? Jag MÅSTE hitta motivationen!!!